FRA-lagen och oppositionen

Sundsvalls Tidning har lyft frågan kring hur verkligt motståndet från Socialdemokraterna mot FRA-lagen egentligen var. Tyvärr visar det sig troligen enbart vara någon form av spel för gallerierna. Det var i sig inte så särskilt överraskande, men det sätter ändå ljuset på hur spelet kring ”makten” i själva verket spelas.

Jag är Centerpartist, och det av flera anledningar. Det innebär dock inte att jag sväljer vad som helst som kommer från partiledningen. Jag har principer kring ett antal saker som jag inte kan dagtinga med. Utan principer blir nämligen hela det politiska spelet obarmhärtigt smaklöst.

De som känner mig och de som har följt mitt bloggande (och andra politiska aktiviteter) sedan 2005 vet exakt var jag står när det gäller frihetliga och demokratiska frågor. Jag tillhör de liberaler som absolut menar att liberalismen ska stå för en värdering som bottnar i respekt för individen, individens val och individens rätt till ett liv utan statlig inblandning. Staten ska finnas där för att skapa en grundstomme och förutsättning för ett samhälle. Staten ska däremot INTE detaljstyra medborgarnas tillvaro, och framförallt så ska inte staten tillägna sig möjligheter att kontrollera/övervaka medborgare som inte är misstänkta för brott. Detta är grundläggande principer som jag aldrig, aldrig kan vika ifrån. Detta oavsett att vissa belackare menar att partipiskor alltid kan få en enskild politiker att vika sig.

Jag måste här beröra Piratpartiet, som jag menar har gjort ett fantastiskt jobb i mångt och mycket. Synd bara att de behövs. Tyvärr så verkar det som om folk tror att Piratpartiet skulle vara immuna mot partipiskors verkan. Så är det naturligtvis inte.

OM Piratpartiet kommer in i Riksdagen (och det är mycket mer möjligt att de gör det än vad vissa tror) så har de sagt att de avser att samarbeta med det parti/den partiformation som ger bästa möjliga utfall i de klassiska piratfrågorna. Skulle det skapa någon immunitet mot partipiskor, eller menar man att man egentligen inte alls tänker hedra en sådan överenskommelse? Argumentera gärna i frågan, men använd då giltiga argument.

Nu ska det sägas att jag faktiskt i allt väsentligt gillar Piratpartiet. Jag har bara svårt för modellen i sig som skulle innebära att man kanske måste rösta kommunistiskt i vissa frågor, socialistiskt i andra o.s.v. Hur mycket övertygelse drivs man då av? Jag ser Piratpartiet i första hand som en frihetsrörelse, och en både bra och stark sådan.

När det gäller min egen kandidatur till Riksdagen så kan jag med absolut lugn säga att ett kryss vid mitt namn är ett steg mot att få en liberal pirat i Riksdagen. Är man däremot pirat, men inte liberal så ska man inte kryssa mig. Hur en socialdemokratisk pirat ska rösta verkar dock rätt knepigt att kunna lista ut.

Jag vill till Riksdagen för att göra ett jobb, och inte en karriär.

[tags]FRA, integritet, liberalism, centerpartiet, frihet, demokrati, övervakningpolitik, samhälle, val 2010, val2010, riksdagen[/tags]