Framtid utan musik och film, så blir det.

Vid dagens seminarium, anordnat av Fores, om upphovsrätt så kunde vi alla höra hur upphovsrättsindustrin förespråkar att vi ska låta bli musik och film. Musik- och filmbranschen skapar efterhand en allt större polarisering mellan sig själva och sina kunder.

Om jag är generös till dessa branschers fördel så kan jag väl säga att de nu har haft 10 år på sig att skapa en fungerande affärsmodell. Det har man hittills inte gjort, utan istället har man jagat sina (f.d.?) kunder med alla möjliga medel.

Advokaten Monique Wadstedt som företräder/har företrätt bl.a. filmbranschen resonerar väldigt märkligt.  Hon menar att upphovsrättsindustrin förhindras från att fungera om inte olika repressiva lagar införs. Det faktum att dessa lagar förhindrar existensen av en privat sfär tas inte upp på något sätt, av henne. Hon påtalar även att hon inte förstår hur man kan vara för en marknadsekonomi men mot upphovsrätten. Detta skulle alltså på något vis indikera att vi liberaler inte gjort vår hemläxa ordentligt om vi inte anammar hennes tes om att upphovsrätten enbart är positiv.

Vi landar väldigt fort i en knepig definitionsdiskussion av vad marknadsekonomi är när man resonerar på detta vis. Liberaler gillar marknadsekonomi, och för mig som liberal så beror branschernas tapp på en bristande efterfrågan på de produkter/tjänster som branscherna erbjuder. Branschernas definition av denna marknadsekonomi är snarast att de nu klagar för att inte alla köper deras produkter/tjänster och att detta beror på att de inte har fullständigt lagrum för att kunna åderlåta alla på pengar. Jag undrar om det verkligen är så klokt av henne att välja detta ideologiska spår.

Wadstedt hävdar också (med pekpinnen i högsta hugg) att de s.k. fildelarna tror sig sitta inne med svaren på hur t.ex. filmindustrin ska hantera sin distribution. Jag vet faktiskt inte om jag har hört något sådant påstående någonstans. Det är nämligen normalt sett inte kunderna som löser sådana frågor åt leverantörerna. I samma andetag går hon in på att det faktiskt är upphovsmannen/upphovsrättsinnehavaren som själva bestämmer hur deras verk ska distribueras. Gillar man inte deras val av distributionsväg så ska man, säger Wadstedt, helt enkelt LÅTA BLI (sagt med eftertryck) att konsumera just de verken.

Fine. Då har vi för första gången officiellt fått höra något i stil med ”far åt skogen” från upphovsrättsindustrin till sina kunder. Jag tillhör nu de som faktiskt har fattat ett medvetet beslut om att bojkotta musik- och filmbranschen när det gäller inköp av musik och biobesök. Det innebär inte att jag med automatik är fildelare, men däremot så hör jag vad branschen säger till mig. Det är faktiskt starkare än ”far åt skogen”. Det jag uppfattar är snarast ”dra åt helvete” från en industri som jag en gång var storkund hos.

Gott, mitt beslut står fast och jag vill i och med detta fullt ut befrias från alla typer av ekonomiska bördor som de lägger på mig. Jag vill bli av med kassettskatten, eftersom jag inte tar del av deras verk. Jag vill aldrig i livet se att någon lägger på mig en avgift på mitt bredband som ska gå till upphovsrättsindustrin, eftersom jag inte tar del av deras verk. Jag vill hävda ett undantag från deras undantag om att få hantera mitt ipnummer. Mitt ipnummer används inte för konsumtion av deras verk, och då ska jag följdaktligen inte heller betala. Så funkar det i en marknadsekonomi, eller hur?

Det är nästan så att man stumnar helt när man ser nonchalansen och trögheten gentemot kunderna i dessa frågor.

Andra intressanta bloggar om: , , , , ,

6 Replies to “Framtid utan musik och film, så blir det.”

  1. Jag förstår ditt resonemang fullt ut.
    Själv har jag slutat att köpa musik, filmer och att gå på bio, sedan rättssäkerheten upphörde iom IPREDs införande.

    Har inte fuldelat, så industrin har inte förlorat pengar på mig tidigare, men nu tjänare de heller inga på mig, förutom särintresseskatten.

    Jag saknar inte produkterna, utan kan hitta fri underhållning på nätet som jag donerar en liten gåva då och då. När sedan allianspartierna förbjuder även detta så får jag väl sjunga själv.

  2. Bo:

    Det innebär att dessa industrier inte kommer att tjäna pengar på vare sig dig eller mig, undantaget det som genereras via reklam. Tyvärr så kommer du och jag då ändå att betraktas som ”fildelare” i deras matematik.

    Vi behöver riksdagsledamöter som står upp och sätter stopp för denna avart av s.k. marknadsekonomi.
    .-= Erik Hultin´s last blog ..Framtid utan musik och film, så blir det. =-.

  3. Det hon säger är, vi vill inte sälja på det sätt som ni konsumerar och väljer hellre att förlora intäkter än att ändra oss.

    I vilken annan bransch kan man resonera och agera så?

  4. Mycket bra formulerat!
    Det ligger så otroligt mycket sanning i det du beskriver angående medianindustrins agerande.
    Det är en arrogant och maktfullkomlig industri (tredje statsmakten)som man nog ska passa sig för att ge allt för mycket makt.

  5. Jens O:
    Du är och förblir en buse. 😉

    Peder:
    Så kan en bransch endast resonera om man förvridit sinnet på tillräckligt många politiker och när man har lyckats med detta tack vara användande av ett eget ”newspeak”

    Petter:
    Denna industri har redan för mycket makt. Det som behövs är politiker som på alla plan och nivåer står upp emot dessa industrier.
    .-= Erik Hultin´s last blog ..Schulman = solsting i skuggan =-.

Kommenteringsmöjligheten är avstängd.